När jag kollade min inbox i morse fanns där ett mail från min gamla kompis Tomten. Vi har känt varandra ända sedan gymnasietiden och försöker hålla kontakten även om det mest handlar om korta fikaträffar och enstaka telefonsamtal. Eftersom jag vet hur körigt Tomten brukar ha den här tiden på året blev jag väldigt förvånad när såg hans meddelande men nu när jag har läst det känner jag att jag måste dela med mig av hans budskap. Det han skriver är väldigt, väldigt oroande. Här kommer en kopia av hans mail, jag har inte ändrat ett endaste ord (känsliga läsare varnas).
“Hej Pia och Ho, Ho, Hooooo på dig!
Jag skriver till dig eftersom du är en klok person som gärna vill bidra till ett gott arbetsliv för alla. Du vet förstås redan att jag har tomtat i närmare 40 år och det har varit roligt nästan hela tiden men nu orkar jag snart inte mer. I natt har jag inte sovit en blund, klockan är snart 04.00 och jag måste strax gå ut och fodra renarna. Men innan jag gör det måste jag få berätta för dig om hur ett tomteliv av idag kan se ut.
Många tror att vi tomtar har det jättemysigt mest hela tiden. Att vi jobbar hårt i november och december (och lite grand i januari) men sedan har långledigt, att vi bor i ett ständigt vackert vinterlandskap, att vi får provleka med barnens grejer innan vi levererar paketen och att vi ständigt bjuds på gratis gröt. Det är en myt. Så var det kanske förr men absolut inte idag. Här kommer några exempel på hur min tomtevardag kan se ut:
- Arbetsmiljön har blivit helt förskräcklig. Efter att tomtemor läst en artikel om hur många farliga ämnen som finns i plast har vi tvingats inrätta ett testlaboratorium. Alla prylar som inte klarar miljökraven måste sedan returneras till leverantören och det tar hur mycket tid som helst. Eftersom 99% av barnen önskar sig elektroniska prylar i julklapp har också emballagen blivit allt dyrare och tyngre. Det drar ned lönsamheten men ger också både mig och nissarna förslitningsskador i händer, axlar, nacke och rygg.
- Jag kan inte längre använda broddar på renarnas klövar efter att dubbförbud har införts på många platser. Det betyder att antalet renar som bryter benen, stukar sig eller helt enkelt vägrar trava har växt otroligt. Och att använda Postnord är ju som du förstår inte aktuellt. Vi har även fått nya krav på avgasrening och det betyder att alla renarna måste använda blöja. Eftersom jag vet att du är lite kräsmagad ska jag inte gå in närmare på blöjhanteringen men rolig är den inte, det kan jag försäkra. Varken för mig eller för renarna.
- Efter att de flesta nissarna valt att bli soloföretagare (giggare kallas det visst) kan jag inte längre räkna med att få tag på tillräckligt många som vill jobba under den mest stressiga perioden. När jag ringer hänvisar de till Zoom och när jag sedan får dem i bild sitter de på någon paradisö och förklarar att de hellre försörjer sig på online-coachning, välbefinnande-kurser och Facebook-grupper inriktade på digital veganism än sliter i min verkstad.
- Förr i tiden kunde jag ta långledigt mellan ungefär mars och september. Det var verkligen behövligt eftersom tomteriet är väldigt slitsamt. Nu är det inte möjligt längre. Anledningen är alla de krav som ställs på oss arbetsgivare. Jag är naturligtvis helt för att nissarna ska ha kollektivavtal och jag har alltid följt gällande lagar och regler men vet du hur mycket mer jag måste göra för att förbli en attraktiv arbetsgivare? Så snart arbetet med alla julklappsreturer och byten är klart, ungefär i april, måste jag ta itu med resten. Till det hör att revidera mångfaldsplanen, jämställdhetsplanen, arbetsmiljöplanen, värdegrunden, personalpolitiken, lönepolicyn, kompetensförsörjningsplanen, likabehandlingsplanen och ledighetsreglerna. Och så några grejer till som jag inte kommer på just nu.
- Och så har vi själva julafton då. När jag började i branschen var det en verklig högtidsdag. Visst, jag var trött men det var så härligt att se barnens tindrande ögon, mysa under fällen i släden och smaka lite på gröten här och där. Men idag. Jag säger bara fy fan! För det första är det nästan omöjligt att hitta fungerande skorstenar numera. Eller jo, man kan säga att de är extremt väl fungerande på det sättet att folk eldar hela tiden, dygnet runt. Förklaringen är så klart energikrisen. Så det är helt omöjligt för mig och nissarna att ta den vägen in. Den enda lösningen brukar vara att försöka krypa in via avloppet istället och det är inte kul, det kan jag lova dig. När jag sedan äntligen är på plats kommer nästa pärs. Glutenintolerant som jag är fixar jag varken lussebullar eller pepparkakor och eftersom jag med åren har överdoserat gröten så är jag även laktosintolerant. Men glöggen då, kanske du tänker. Jo hejsan. Den alkoholfria är så söt och äcklig att jag nästan kräks och den spetsade törs man fan inte ta för då torskar man i poliskontrollen och blir av med slädlicensen.
Fattar du nu hur jag har det? Och som om inte det här vore nog läser jag idag i tidningen att pensionsvillkoren ska försämras så att jag måste fortsätta jobba ännu längre. Jag vet inte Pia, hur ska jag orka? Faktum är att jag allvarligt överväger att strejka för att försöka få till stånd en förbättring av villkoren. Jag vet förstås att det i så fall blir en vild strejk och att jag i värsta fall hamnar i AD men det känns som ett lågt pris att betala. Tomtarnas villkor måste uppmärksammas nu! Såvida inte världen hellre vill ha robottomtar framöver….
Med Julig hälsning från Tomten”
Om du har orkat läsa så här långt gissar jag att du känner som jag – oro, sorg och ilska. Är det så här vi vill att våra tomtar ska ha det? Är det rättvist att de – som betyder så mycket för vårt välbefinnande – inte ska få det stöd och den hjälp de behöver i sin vardag? Jag känner med Tomten och planerar nu för något slags tomtekampanj, vill du vara med?
Senaste kommentarer