Nej, jag är verkligen ingen Magdalena Ribbing – hon var ”the one” och någon vi alla kan tänka på och ta avstamp från när vi har funderingar kring vett och etikett. Men ändå, jag har en del reflektioner om hur vi beter oss mot varandra på jobbet som kanske vara till glädje för någon. Jag tänker inte på skitiga kaffekoppar och stökiga skrivbord utan på lite viktigare saker. Vad sägs om att vi alla försöker följa nedanstående budord framöver?
Budord nr. 1: Behandla andras tid som vore det din egen. Låt ingen vänta på dig medan du hämtar mer kaffe eller avslutar ett samtal. Respektera mötestider både i början och slutet.
Budord nr. 2: Dela med dig till andra som du vill att de delar med sig till dig. Bjud på din kunskap och din erfarenhet. Sprid ditt material och bjud in andra att tycka till och förstås att använda det.
Budord nr. 3: Betrakta dina kollegor som om de vore dina kunder. Respektera deras behov och leverera därför alltid det du lovat dem och gör det i tid. Om du av någon anledning inte kan göra det, sånt kan förstås hända den bästa, meddela detta och försök att gemensamt hitta en lösning.
Budord nr. 4: Lyssna på andra på samma sätt som du själv vill bli lyssnad på. Fippla inte med telefonen eller datorn då någon talar till dig. Ansträng dig för att förstå och för att vara verkligt intresserad.
Budord nr. 5: Acceptera andras tillkortakommanden på samma sätt som du vill att de accepterar dig med fel och brister. Ingen är perfekt, inte du heller. Hjälp och stötta dina arbetskamrater i stunder av såväl med- som motgång.
Budord nr. 6: Prata inte som en politiker. När du får en fråga – svara på den och inte på något annat. Om du inte vet, säg det.
Budord nr. 7: Fråga om du inte förstår. Riskera inte strul för dina kollegor genom att instämma i eller lova något som du faktiskt inte riktigt fattar. Det kan till och med vara så att ”avsändaren” inte heller förstår och att ni tillsammans kan reda ut det hela.
Budord nr. 8: Acceptera dina negativa känslor när du upplever dem men sprid dem inte i onödan. Alla är vi ”neggiga” emellanåt och livet på jobbet kan vara nog så krävande. Om vi till detta lägger sådant som kräksjuka, gamla behövande föräldrar, en krånglande bil eller varför inte restskatt är det inte så konstigt att vi till och från har ett behov av att få gnälla av oss. Gör det tycker jag, det känns ofta bättre efteråt, men ta det lite varligt och försök att blanda in lite ”heja” och ”hurra” emellanåt. Vi är ju varandras arbetsmiljö.
Budord nr. 9: Utgå från att dina kollegor och din chef vill dig väl. Om du tvivlar ska du inte fantisera och gissa saker – fråga istället.
Budord nr. 10: Hjälp andra som du själv vill bli hjälpt. Om någon hamnat i trubbel, är försenad, stressad eller på annat sätt behöver ett handtag så erbjud dig att ställa upp. Det är bara att fråga om du anar att behovet finns, nästa gång kan det vara din tur. Dessutom kan ett erbjudande om stöd räcka för att den som har bekymmer ska känna sig lugnare och så löser sig allt ändå, helt utan att du behöver göra något. Att bli sedd och lyssnad på behöver vi alla.
Så, det blev tio budord om hur jag tycker att vi alla ska bete oss på jobbet. Vad tycker du? Har jag missat något? Eller tycker du annorlunda? Kommentera gärna!
Senaste kommentarer